Betty Petterson var den första kvinnan i Sverige som tog det som då kallades mogenhetsexamen och som motsvarade studentexamen, den första kvinnan i Sverige som började studera vid ett universitet och den första kvinnan i Sverige som tog en akademisk examen.
Betty Petterson föddes och växte upp i Visby på Gotland. Som barn visade hon sig ha så kallat läshuvud och fick gå i privatskola. Efter att ha arbetat som guvernant, alltså privatlärare, hos adliga familjer tog hon mogenhetsexamen från Nya elementarskolan i Stockholm våren 1871. Hon skrev in sig vid Uppsala universitet 1872. Vid den tidpunkten var det egentligen inte tillåtet för kvinnor att studera vid universitetet. Petterson ansökte om dispens och hänvisade till att kvinnor sedan ett par år tillbaka fick läsa medicin. Hon fick rätt och kunde påbörja sina studier. Det fanns dock många som inte ville att kvinnor skulle släppas in i universitetsvärlden. Och på studentnationerna, ett slags klubbar för studenter med sociala aktiviteter och nöjesliv, som finns kvar än idag, var kvinnor inte välkomna. 1875 tog Betty Petterson en kandidatexamen med nyeuropeisk lingvistik, det vill säga språkvetenskap, och modern litteratur som huvudämnen. Därefter sökte hon jobb som lärare vid Ladugårdslands lägre elementarläroverk i Stockholm (som idag heter Östra Real) och blev anställd på prov under ett år. Efter provåret fick hon fast anställning och undervisade fram till 1884. Hon blev därmed också den första kvinnan i Sverige som anställdes som läroverkslärare. Betty Pettersson dog i lungsjukdomen tuberkulos år 1885.

 

Ellen Fries, den första kvinnan som tog doktorsexamen i Sverige
Ellen Fries tog studentexamen 1874, bara två år efter Betty Pettersson, och redan då var de fyra kvinnor i hennes klass vid Stockholms gymnasium, men de fick inte lov att ha studentmössa som de manliga studenterna. Nio år senare, 1883, disputerade Ellen Fries, alltså tog filosofie doktorsexamen, i historia vid Uppsala universitet. Hennes doktorsavhandling hade titeln: "Bidrag till kännedomen om Sveriges och Nederländernas diplomatiska förbindelser under Karl X Gustafs regering". Nyblivna doktorer brukar uppmärksammas vid en särskild ceremoni, där de får diplom och lagerkrans eller doktorshatt. Detta kallas för att promoveras. Därefter brukar det bli högtidlig middag och fest. Men när Ellen Fries hade promoverats fick hon inte vara med på promotionsmiddagen. Vid den middagen höll professor Oscar Alin ett beryktat tal, där han sade sig hoppas, att Ellen Fries skulle vara ”ej blott den första kvinnliga doktorn utan även den sista”. Tack och lov fick han inte rätt i det och istället har Fries blivit en föregångare för kvinnliga akademiker i Sverige. Ellen Fries var också med och grundade både Fredrika Bremerförbundet och Svenska kvinnors nationalförbund, två viktiga organisationer inom den svenska kvinnorörelsen. Ellen Fries dog i blindtarmsinflammation år 1900.